Av Camilla Broman för Tranåsaktuellt Annonsbladet v 2, 2014.
”Varje människa har ett djup och en kapacitet att uträtta något för sig själv och sin omgivning.”
Vi har nyligen lämnat nyåret bakom och vardagen tickar igång. Frågan är om du har gett dig tid att reflektera över året som gått, och om du tycker att du behöver det. Kanske borde vi fundera över oss själva, vilka vi är och vad vi vill med vårt liv. En stunds tystnad ger oss andrum, men under en längre tystnad går vi lite djupare. Pecka Enocsson, pastor på Löfstadkyrkan i Tranås, han och hans fru firade nyår på ett lite annorlunda sätt, på Wettershus Retreatgård. Tre dygns retreat, bara i sällskap med de egna tankarna.
-Det var ett bra sätt att fira nyår på, säger han.
Faksimil från Annonsbladet
Att reflektera är att värna om livet
Nyårsafton är det en fest som alla andra eller ett bra tillfälle för reflektion? Vi träffar Pecka Enocsson, pastor på Löfstadkyrkan i Tranås. Han och hans fru firade nyår på ett lite annorlunda sätt – med tystnaden som sällskap.
Tystnad och stillhet. Var hittar man det idag? Och framför allt – är det viktigt? Vad händer om vi inte tar oss tid att reflektera, över oss själva och livet? Missar vi något då?
Per-Gunnar Enocsson, eller Pecka som alla kallar honom, tror det. Han tror till och med att man kanske missar meningen med livet och insikten om att ytan inte är allt.
Dörren står öppen och Pecka som hört min ankomst möter upp, önskar en god fortsättning på året och visar mig in på sitt kontor. Han tänder två ljus och jag kommenterar att vintern är en härlig tid för just det, att tända ljus. Då säger han det första kloka, som ”proffspratare” och det senare är hans egen benämning. Givetvis är det också därför som jag sökt upp honom idag, för att få hans synvinkel på det jag tänkt skriva om.
–Att tända ett ljus kan också vara en påminnelse om att jag vill vara en sann och levande människa.
Det sista säger han med eftertryck och förklaringen kommer sedan självmant.
–Elden bränner bort det som är falskt, kvar blir det rena. Man renar ju faktiskt produkter genom upphettning och man kan tänka sig att man bränner bort det falska. Samtidigt som ljuset värmer och lyser upp – ger vägledning.
Tror du människor hinner reflektera över livet i dag?
-Nej, och många kan också vara rädda för att göra det, säger han. Det uppstår en osäkerhet. Vad kommer jag att möta? men det är nyttigt. Vi lever mycket på ytan och använder inte den kapacitet och det djup som jag är övertygad om finns i varje människa.
-Tomas Tranströmer har uttryckt det väldigt bra i sin dikt ”Romanska bågar”.
Risken med att aldrig stanna upp är förstås att man missar det som är viktigt. Det är lättare att göra som alla andra och följa redan stöpta ramar.
-Jag tror att vilodagen är viktig, en regelbunden vila där man ger mening åt livet och arbetet. En vilodag som man fyller med innehåll utan krav.
Pecka tror inte så mycket på metoder som dyker upp som modeflugor, dieter och andra hälsotips. Nyårslöften kan nog vara bra, men livet är mer än gym och midja.
-Det är viktigt att ta reda på vem jag är som människa och vem jag vill vara, säger han.
Nyårsafton då – är det en fest som alla andra eller är det et bra tillfälle att reflektera över livet? I år valde Pecka och hans fru att tillbringa tre dygn på Wettershus Retreatgård som är en ekumenisk gård belägen på Vätterns östra brant, strax söder om Gränna. Det blev tre dygn i tystnad och eftertanke under ledning av en retreatledare, i det här fallet Rosie Gard. Men nog hann de märka att det var nyårsafton också för maten var lite extra fin och lite extra uppklätt var det också, just den dagen. Men samtalen uteblev, till fördel för tystnaden. Unde de här dagarna fanns också en tydlig ordning av böner, måltider och promenader. Gruppen fick också texter att reflektera över och symboliska uppdrag.
-Vi fick exempelvis skriva på en lapp det som vi ville lämna bakom oss och den lappen kastade vi sedan in i elden, en brasa, och överlämnade det på så vis till Gud. På ett annat papper skrev vi upp sådant som vi hoppas på, förväntningar vi har och det lade vi sedan på nattvardsbordet.
-Det var ett bra sätt att fira nyår på. Det kommer upp tankar, verkliga, förunderliga tankar, berättar Pecka.
Behöver man förbereda sig innan man medverkar i en retreat?
-Ja, det kan vara bra att vara medveten om vad det är. Det här är ett sätt att ta in relationen till Gud, kan man säga. Men annas går retreatledaren igenom grundtankar och sådant i första samlingen och leder sedan också gruppen genom retreaten.
-Det finns stora möjligheter i dag – om man verkligen vill – att som man säger ”ta tag i sitt liv”, upplyser Pecka.Och det finns ett nyvaknat intresse för det här, som en motreaktion på det ständigt ökade tempot i vårt samhälle.
Peckas lästips: ”Det händer när du vilar” av Tomas Sjödin.
Romanska bågar
av Tomas Tranströmer
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret. Valv gapade bakom valv och ingen överblick. Några ljuslågor fladdrade. En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt!” Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.